Kommunernas skrivelser och brev

Kommuner kräver vetorätt mot prospektering i alunskiffer

den 19 juni, 2013 · i Senaste nytt

Idag har Carl Piper och 24 kommuner skrivit ett öppet brev till regeringen och skickat följande pressmeddelande:

 

Kommuner kräver vetorätt mot prospektering i alunskiffer

Stora delar av den svenska berggrunden utgörs av alunskiffer. Om denna krossas hotas markområden, grundvatten och odling under överskådlig tid. Därför bör ett kommunalt veto införas när det gäller prospektering som syftar till mineral- eller gasutvinning ur alunskiffer. Det skriver kommunstyrelsens ordförande i 24 berörda kommuner och jordbrukaren Carl Piper i ett öppet brev till regeringen i dag.

– Om alunskiffern bryts sönder frigörs förutom fossilt kol och svavel ett stort antal tungmetaller och radioaktiva ämnen som kan ödelägga bördig jordbruksmark, grundvatten och markområden i tusentals år, säger jordbrukaren Carl Piper.

Carl Piper har tagit initiativ till ett kommunupprop, hittills undertecknat av kommunstyrelsens ordförande i 24 kommuner, från Skåne i söder till Jämtland i norr. I ett öppet brev till regeringen i dag kräver de ett kommunalt veto mot all prospektering som syftar till mineral- eller gasutvinning ur alunskiffer.

Stora områden med alunskiffrar finns i Skåne, Västergötland, Östergötland, Närke, Jämtland och Lappland samt på Öland och djupt under Gotland. Dessa har fredats från exploatering sedan 1970-talet, men nu köar prospekteringsföretag för att få förbereda storskalig utvinning av bland annat uran och fossilgas.

– Det är människorna som bor och verkar i de berörda kommunerna som kommer att få leva med konsekvenserna om våra alunskiffrar bryts sönder. Därför bör kommunerna ha rätt att tacka nej till sådan verksamhet redan på prospekteringsstadiet, säger Carl Piper.

 

Den 19 juni 2013

Öppet brev till regeringen

Kopia till näringsminister Annie Lööf

Inför kommunal vetorätt mot prospektering i alunskiffer
I 45 av Sveriges kommuner är stora delar av berggrunden alunskiffer. Om denna krossas frigörs tungmetaller och radioaktiva ämnen som utgör ett allvarligt hot mot markområden, grundvatten och odling under överskådlig tid. Därför bör ett kommunalt veto införas när det gäller prospektering som syftar till mineral- eller gasutvinning ur alunskiffer.

Konventionell gruvdrift i urberg är en viktig näring, inte minst i Sverige. Våra alunskiffrar har däremot fredats från exploatering sedan 1970-talet. Men till följd av Sveriges extremt exploateringsvänliga minerallagstiftning står nu en lång rad prospekteringsföretag i kö för att få påbörja utvinning av bland annat uran och fossilgas ur alunskiffer.

När alunskiffern bryts sönder frigörs förutom fossilt kol och svavel ett stort antal tungmetaller och radioaktiva ämnen med potential att förgifta omgivande sjöar, vattendrag, grundvatten och markområden i tusentals år.

Erfarenheterna av exploatering av alunskiffrar avskräcker. Ett exempel är urangruvan i Ranstad i Västergötland med verksamhet under 1960-talet. Totalkostnaden för att reducera miljöskadeverkningarna uppskattas till en halv miljard kronor. För att försöka stoppa läckaget av radioaktiva ämnen och för evigt lättlakade tungmetaller har man täckt berget av krossad alunskiffer med ett två meter tjockt lager av bentonitlera, kalksten och morän.

Enligt prospekteringsföretagen är dagens metoder för brytning av alunskiffrar säkra. Detta motbevisas av den pågående miljökatastrofen vid finska Talvivaaragruvan. Där har bland annat nickel utvunnits ur svartskiffer, vars egenskaper är jämförbara med alunskifferns. Trots tillgång till modern kunskap och ny teknologi har verksamheten orsakat vad som beskrivs som en av Finlands värsta miljökatastrofer.

En annan hantering som riskerar att frigöra alunskifferns tungmetaller och radioaktiva ämnen är utvinning av så kallad skiffergas. Metoden kallas för hydraulic fracturing eller ”fracking” och har, trots sin korta historia, redan medfört stora miljöproblem i form av förstörda vattentäkter och landskap där den tillåts, exempelvis i USA.

Utöver detta är det oförsvarligt att ödelägga bördig jordbruksmark för överskådlig framtid. Stora områden med alunskiffrar finns i Skåne, Västergötland, Östergötland, Närke, Jämtland, sydligaste Lappland samt på Öland och djupt under Gotland. Just här finns Sveriges bördigaste odlingslandskap, vilket beror på att alunskiffern normalt förekommer tillsammans med kalksten.

Det är mäniskorna som bor och verkar i de 45 berörda kommunerna – och generationerna efter dem – som kommer att få leva med konsekvenserna om våra alunskiffrar bryts sönder. Därför bör kommunerna ha rätt att tacka nej till undersökningar som syftar till utvinning ur alunskiffrar.

Vi riktar följande uppmaning till regeringen och näringsminister Annie Lööf:

Det är hög tid att inse den stora skillnaden mellan exploatering av alunskiffer och konventionell gruvdrift i urberg. Inför ett kommunalt veto mot all slags prospektering i alunskiffer!

Carl Piper, jordbrukare, initiativtagare till uppropet

Lars Ahlkvist (M) Hörby

Annsofie Andersson (S) Östersund

Kristina Bendz (M) Ystad

Ulf Bingsgård (M) Trelleborg

Magnus Björkman (M) Tomelilla

Camilla Egberth (S) Motala

Ulf Eriksson (C) Falköping

Curt B Gustavsson (S) Tidaholm

Mats Helmfrid (M) Lund

Kent Ingvarsson (M) Mörbylånga

Anders Jonsson (M) Simrishamn

Katarina Jonsson (M) Skövde

Birgitta Jönsson (S) Svalöv

Peter Kovacs (M) Höganäs

Lisbeth Lennartsson (C) Borgholm

Cecilia Lind (S) Eslöv

Lars-Ingvar Ljungman (M) Vellinge

Stefan Lundgren (M) Sjöbo

Pierre Månsson (FP) Kristianstad

Leif Nord (M) Åre

Karin Paulsson (S) Berg

Ilmar Reepalu (S) Malmö

Åke Svensson (S) Gotland

Maria Söderberg (C) Krokom

(Samtliga kommunföreträdare är kommunstyrelsens ordförande.)

 

 

Kommunalrådens artikel på SvD Brännpunkt 12-06-25:

Uranbrytning hotar våra bygder

Undersökningarna av uran förekomster innebär förlorade år för våra kommuner. Ingen vill investera i bygder som riskerar att bli obeboeliga. Vårt budskap till bolagen är att vi kommer att använda vår kommunala vetorätt för att stoppa projekten, skriver kommunstyrelseordförande i sex kommuner.

 

24 juni 2012 kl 01:26, uppdaterad: 25 juni 2012 kl 07:42 BRÄNNPUNKT | ENERGI

Hållbara satsningar läggs på is och människor avstår från att flytta hit.

Kanadensiska Continental Precious Minerals, australiensiska Aura Energy och ytterligare några företag vill etablera uranbrytning i Sverige. Vårt budskap till dem är att vi kommer att använda vår kommunala vetorätt för att stoppa projekten. De slösar inte bara bort sina pengar, de hindrar dessutom hållbara satsningar som hålls tillbaka av oron för storskaliga gruvprojekt. Vi uppmanar dem därför att avsluta pågående aktiviteter i våra kommuner.

Vi som undertecknar företräder stabila politiska majoriteter i kommunerna Berg, Åre och Östersund i Jämtland samt Falköping, Skövde och Tidaholm i Västergötland. Av Sveriges totalt cirka 150 aktuella tillstånd att undersöka uranförekomster finns merparten i våra kommuner. Den kommunala vetorätten mot uranbrytning är ett av våra viktigaste redskap för att säkerställa att våra bygder förblir beboeliga för kommande generationer. Men tyvärr omfattar inte vetorätten prospekteringsbolagens undersökningar, tvärtom medger den svenska minerallagstiftningen undersökningstillstånd även när brytning framstår som otänkbar.

Undersökningstillstånden gäller i tre år och förlängs ofta, trots starkt folkligt motstånd. Provborrning och provbrytning ackompanjeras av opinionsbildande kampanjer; invånarna kallas till ensidiga informationsträffar som bekostas av prospekteringsbolagen. Kommuner och andra myndigheter utan egna utredningsresurser uppvaktas av företagens inhyrda konsulter, som bedyrar att uranbrytningen kan ske utan allvarliga miljöeffekter. De som vill ha en oberoende granskning av projekten måste förlita sig på ideella krafter, eftersom budget för ändamålet normalt saknas.

Ibland blir det parodiskt tydligt att prospekteringsbolagen saknar all kunskap om vad som sker ovan jord i våra regioner. Som när Ed Godin, vd för Continental Precious Minerals, för några månader sedan talade på en konferens för gruvnäringen. I anslutning till presentationen av en uranfyndighet i Oviken, intill Storsjön och några mil söder om Östersund, talade han om alla nyttigheter som skulle följa av en gruvetablering – bland annat nya skolor och sjukhus!

Godin tycks förlita sig på att åhörarna aldrig har satt sin fot i den utvecklade och sedan tusen år befolkade kulturbygd han talar om. Visste vi inte att det kanadensiska företaget ifråga är helt inriktat på Sverige skulle man tro att presentationen var framtagen för gruvetableringar i underutvecklade länder.

De förekomster av uran i Sverige som främst drar till sig prospekteringsbolagens intresse finns i flera stora områden med alunskiffrar, från Skåne i söder till Lappland i norr. Dessa urantillgångar är så låghaltiga att brytning skulle bli extremt landskapspåverkande.

För att förse de svenska kärnkraftverken med uran från exempelvis Billingen-Falbygdens alunskiffrar skulle det krävas en kvadratkilometer nya dagbrott per år. ”Landskapsmord” kallades detta, när Falköpings och Skövdes kommuner år 1977, i just detta område, stoppade Sveriges hittills enda urangruva.

Vid ovannämnda konferens redovisade Ed Godin kalkyler för Oviken som baserades på brytning av 40000 ton malm om dagen i 16 år. Detta, hävdade han vidare, utgör bara en tjugondel av områdets brytbara material. Av företagets redovisning framgår att det skulle handla om två stycken upp till 145 meter djupa dagbrott, med en sammanlagd yta om nära två kvadratkilometer.

Resultatet skulle bland annat bli ett 30 meter högt avfallsberg som breder ut sig på en yta av 500 meter gånger två kilometer, samt en invallad avfallsdamm för miljöskadliga lakrester med en yta på upp till tio kvadratkilometer. Redan det skulle göra stora delar av trakten obeboelig. En 20 gånger större brytning än så skulle rimligtvis förutsätta evakuering av hela bygden.

Att vi tänker stoppa detta och andra planerade ”landskapsmord” beror långt ifrån bara på att uranbrytningen skulle orsaka allvarliga och svårläkta skador i landskapsbilden. Ännu värre är att alunskiffern innehåller organiska kolföreningar, svavel och ett stort antal metaller som frigörs vid brytning. Det vi minst av allt vill utsätta kommande generationer för är förorenade vattendrag och omgivningar.

Några av de uppenbara riskerna är läckage från uranutvinning med biokemiska processer, brott i avfallsdammarnas invallningar och långsiktig urlakning från malmresterna.

Prospekteringsbolagens aktiviteter innebär förlorade år för våra kommuner. År då andra – hållbara – satsningar läggs på is och människor avstår från att flytta hit, eftersom man inte vågar investera i bygder som kan bli obeboeliga inom något decennium. Därför uppmanar vi företagen att självmant avsluta alla aktiviteter som syftar till uranutvinning i våra kommuner, så att vi slipper använda vår vetorätt.

ANNSOFIE ANDERSSON (S)

kommunstyrelsens ordförande, Östersund

ULF ERIKSSON (C)

kommunstyrelsens ordförande, Falköping

CURT B GUSTAVSSON (S)

kommunstyrelsens ordförande, Tidaholm

EVA HELLSTRAND (C)

kommunstyrelsens ordförande, Åre

KATARINA JONSSON (M)

kommunstyrelsens ordförande, Skövde

KARIN PAULSSON (S)

kommunstyrelsens ordförande, Berg

 

 

Kommunalrådens brev till prospekteringsföretagen:

Öppet brev 20120620

 

Leif Walterum, vice kommunalråd i Skövde, brev till CPM:

Slöseri med pengar

19 april 2012

Skövde. ”Dear Mr Sajjad Ebrahim”. Så inleddes ett brev som kommunalrådet

Leif Walterum i Skövde på torsdagen skickade till Kanada, adresserat till en

av gruvbolaget Continental Precious Minerals stora aktieägare. Walterum

förklarar i brevet att bolaget uranprospektring i Skaraborg är slöseri med

bolagets pengar.

Continental Precious Minerals har fått undersökningstillstånd för ett stort

område runt platåbergen som berör kommunerna Skövde, Skara, Tidaholm och

Falköping. Avsikten är att pröva om det finns fyndigheter av uran som

ekonomiskt sett är brytbara.

Continental Precious Minerals är ett kanadensiskt bolag.

 

I brevet beskriver kommunalrådet Walterum det utbredda motståndet i

Skaraborg mot planerna på att både leta efter uran och att i framtiden bryta

uran. Hittills har bolaget inte tagit upp direkta förhandlingar med någon

markägare om att få provborra.

En viktig punkt i brevet är att Walterum klarlägger för Sajjad Ebrahim att

det i Sverige finns ett veto som kommuner kan utnyttja för att hindra

uranbrytning.

Walterum skriver: ”Därför är bolagets satsade pengar bortkastade då det

aldrig kommer att bli någon uranbrytning.”

 

Ett skäl till att vända sig direkt till Sajjad Ebrahim är att han enligt

uppgift är en av de aktieägare som anser att gruvbolagets ledning tidigare

har tar tagit beslut som inte gynnat aktieägarna.

Brevet avslutas med en inbjudan till Mr Sajjad Ebrahim att komma till Skövde

och få mer information.

Det avslutas:

”Yours sincerely, Leif Walterum, Vice Mayor of Skövde”